listigalisa

Vi blev samlade alla kusinerna på juldagen. Hela släkten på en gång. Angående det senaste inlägget så protesterade jag mot köttjulen och bjöd på linssoppa. Det blev väldigt gott tycker jag själv och de verkade nöjda, mina kära släktingar också. Det blev skridskoåkning, julklappslek, mat, efterrätt och lekar. Mycket mysigt och jag trivs så bra med er!

Min jul i bilder kommer här:


Med värmefläkt, intensiv tankeverksamhet och ruskigt bra detektivarbete hittade jag läckan nere i källaren. Farbror och kusin hjälpte till att mecka och fixa. Dagen efter hade vi vatten. Puh! Jag är en stolt vattentekniker!


De frusna tårna var många efter några timmar vid sjön i minus 24 grader


Syskonmys vid granen


Klappar hunden!


Lite experiment med kameran. Spark skulle kunna vara det roligaste transportmedlet som finns.


Jonatan snodde min klapp i sista stund! Den framkallade lite olika känslor.


Såhär kan det gå om man har glasögonen på

Jag satt och funderade en dag varför julbordet är överöst med kött. Kött kött kött. Jag tänkte att detta köttbord måste berott på att förr när man kanske hade sin egen gris eller köpte en gris av grannen så tog man hand om hela grisen. Därför blev det inte bara skinka utan också prinskorv, köttbullar, fläskkorv, revbensspjäll, leverpastej... Tokigt mycket kött helt enkelt. Jag satt och letade efter lite goda vegetariska alternativ men de mesta jag hittade var varianter av julbordets kötträtter. Vegetariska köttbullar, vegetarisk korv, vegetarisk skinka... Fantasifullt?! Vi fick ändå till ett ganska snällt julbord med närproducerad skinka och älgköttbullar. Det gillar jag!

Jag har varit borta tre helger i rad nu. Det blir mycket åkande men varje söndag sitter jag supernöjd hemma i Uppsala. Nöjd och glad över att jag har så fina vänner som förgyller mina dagar.

Helg 1: Stenungsund. Tunnbrödsbak med Helena hemma i Stenungsund. Jag var helt chanslös mot Helena när det gällde bullrullning. Kaveln däremot, den hanterade jag bäst!



Helg 2: Linköping. Jag och Anneli bjöds på skön adventshelg i Linköping. Julpyntad lägenhet, lussebak, julmarknad, snöväder, skogsmiddagar med stek, tv-spel och det obligatoriska melodikrysset!



Helg 3: Sävar. Långhelg med släkten uppe i ett snöigt Umeå. Dansföreställning, indisk middag och fika med delar av gänget, badhusbad och 60-årskalas. Bra liv!



Ny jobbvecka- jag är redo!

Premiär för världscupen i skidor och veckans väder ser ut så här:



Snö, snö, snö, snö, snö, snö och sol. Det kan bli hur som helst. Jag bryr mig inte att Gustav Vasa inte pallade att åka skidor hela vägen från Sälen till Mora. Jag vill ut och staka, stava, skida och glida!

Och TACK fina vänner och mamma och pappa för helgen! Jag är så glad och tacksam att jag kan komma hem och bara ta vid där vi slutade!

En kopp julte och utsikt över barndomsgatorna. Så tas jobbet idag

Vi fick äntligen till en skypestund, bror och jag. Tack för det. Nu blev jag så oerhört sugen på att åka till Schweiz. Hur bra hade det inte varit om man kunde få ett jobb som börjar någon månad efter att exjobbet är slut. Svischa ner för backarna, äta ost och må gött! Det hade varit fint det.

Igår när jag, i vanlig ordning, stod och väntade på bussen kom det en blind man till hållplatsen. Han letade sig fram med käppen samtidigt som 5:ans buss åkte förbi. Han frågade en kille som stod bredvid mig. "Var det en lokalbuss?" Vilken hörsel tänkte jag! Han skulle med bussen till Västerås berättade han för killen. En stund senare hoppade killen på bussen mot Sala och den blinde mannen stod kvar. Sen kom nästa buss, mot Västerås, och mannen frågade ut bland oss i kön. "Är detta bussen till Västerås?" Vi svarade och han hoppade på. Jag blev så fascinerad och imponerad över hur de hanterar situationerna. De är verkligen beroende av att fråga om hjälp och beroende av att människor runt om är vänliga att hjälpa dem. Beroende av andra helt enkelt. Tänk vad mycket vi gör som känns självklart som inte blir lika självklart för någon som inte ser.

HÅKAN HELLSTRÖM

Denna vecka har jag och David bestämt att vi inte ska titta på tv. Bara som ett test. Det kändes som att man så lätt hamnade i soffan framför tv:n. Inte alltid för att titta på något speciellt. Jag sitter ofta med datorn vid soffan, sorterar och redigerar bilder, stickar eller pysslar. Samtidigt som man gör detta kan man ju ha på tv:n, sådär i bakgrunden. Jag tyckte också att det blev lite för mycket skärmar att titta på efter hela dagar framför dator. Det har inte varit några problem att inte titta på tv förrän igår. Inte för att jag missade något program utan för att jag var ensam hemma. När jag hade lagat mat och skulle sätta mig och äta blev det tomt. Vad ska man göra? Jag är så rastlös att jag måste ha något att göra. Hela tiden. Måste utnyttja den lediga tiden. Jag tände ett lugnande stearinljus och läste en tidning. Det kändes skönt! Avkopplande.

Alldeles nyss blev jag lite upprörd. Jag satt och sökte litteratur i skolans bibliotek och märkte att examensarbeten och projektarbeten fanns med i databasen. Jag tänker: Åh, vad roligt att om man söker på mitt efternamn så kommer mitt projektarbete upp. Jag finns i ett bibliotek. Några av mina kunskaper finns där, redo för att föras vidare. Så tänkte jag och sökte på mitt namn. Kom det upp något då tror ni? Nej, för de har stavat fel på mitt namn. Hur ska jag kunna bli en berömd vetenskapskvinna när mitt namn blir felstavat?