listigalisa

På veckomötet i veckan satt jag och tänkte på farmor Svea. Jag satt och tänkte på vilken fin människa hon var. Inte bara en fin farmor utan verkligen en fin person. Hennes hjärta rymde alla de 200 personerna som var på hennes begravning plus oändligt många fler. Det finns så mycket att säga om henne och jag tänker ofta på hennes varma sätt och hjärtliga inställning till alla kända och okända människor hon träffade. Man möttes alltid av en varm famn och skiljdes åt av en vinkning när alla var inpackade i bilen.




När hon dog hittade vi en urklippt dikt i hennes dagbok/anteckningsbok.

Inte visste väl jag att det skulle smärta så,
när ett kärt men slitet hjärta slutar slå.
För det gjorde riktigt ont att se gamla farmor gå,
till slutet med värme i blicken och ögon varmt blå.
Hon gick i den finaste tiden i den fägring hon älskat så,
men tryggheten och kärleken hon gav finnes kvar ändå.

Den är så exakt att det lika gärna hade kunnat vara någon av oss barn eller barnbarn som hade skrivit den. Jag är så tacksam för att värmen finns kvar. Jag älskar mina kusiner, mina fastrar, mina farbröder och såklart min familj, jag älskar det vi har byggt upp tillsammans med farmor och att vi alltid är välkomna hos varandra. Att vi alltid möter varandra med samma varma famnar. TACK!

Just nu har bonde-Lisa och hennes drängar fullt upp. Vi är ute på lotten några gånger i veckan och planterar, rensar, gräver och fixar. I veckan sådde vi sockerärtor, rädisor, spenat, potatis, bondbönor, lök och jordärtskockor. Några goda måltider kan det minsann bli av det där.



I söndags skulle jag ta en vattning- och fotopromenad. Det blev istället tre timmar med Ida och Daniel ute vid lotten. Att så potatis på lerjord är ingen lek. Jorden är stenhård, som betong. Man imponeras över att växterna, de små fröna ska ha kraft att tränga ner i jorden. För att inte tala om maskarna. De måste vara superstarka.




Det är risk för många gamla vuxenpoäng med lottodling men det är väldigt trevligt. I söndags fick jag låna vattenkanna av vår granne J, hans lott är oerhört välvårdad och fin. Fin med raka rader och stenkanter. Där finns inget ogräs och lotten är redan uppodlad med mynta, persilja, lök och bondbönor. Han gillar inte potatis men gillar att prata.

Jag träffade även L och L. De satt och drack kaffe och åt vetelängd medan de lärde mig allt om att sätta potatis. Plantavstånd, radavstånd, sådjup, vattning, kupning.... L och L kunde sin potatis de.



I onsdags träffade vi en man med sin hund Tammy. Han hade egentligen en lott på grannområdet men var ute på promenad med sin hund och kollade runt bland våra lotter. Tammy var tre år, en hemlös hund från england. Husse var några 20-tal år äldre och var imponerad över Emmas nya husdjur, daggmaskarna i balkongkomposten.
Det är en rolig sysselsättning och det kommer bli ännu roligare när det börjar växa! Året första rabarberpaj kan snart tillagas!!