listigalisa

Det finns mycket minnen från gatorna där hemma. Det känns som en lyx att kunna sitta och prata med de fina och mina vänner om saker vi gjorde när vi var 4, 9, 12, 14, 17, 18, 20, 23, 25, 26... och jag är säker på att vi sitter där när vi är gamla och grå och skrockar åt tokigheter vi gjorde när vi var "små".

När jag var hemma förra helgen kollade jag igenom en låda full med gamla saker och hittade en "Mina vänner bok" från 1991. Då var jag 7 år och min "äldsta" vän Lukas 6. Han hade inte ens börjat skolan, vilket kan förklara hans val av bästa ämne. Ett år senare var det vackraste ordet han visste matematik och 21 år senare har han chans att bli vädmäsare.

I helgen var jag, min kusin och delägare ute på lotten för att rensa ogräs, sätta potatis och rensa tankarna. Det låter kanske som en klyscha och pensionärsaktigt men det är skönt och avkopplande att vara ute på lotten. Det är en av få gånger då jag inte gör minst två saker samtidigt. Hemma har jag, tyvärr, tagit för vana att maximera min tid. När man tittar på tv kan man ju sticka samtidigt, när man borstar tänder kan man även skriva blogginlägg, diska och lyssna på radio. En sak som inte funkar är att läsa samtidigt som man tittar på tv, det har jag testat. Det är grymt svårt! Ibland känner jag mig som den här mannen. Nej, ute på lotten kan man bara sitta och pilla bort alla otäcka ogräs och låta hjärnan arbeta igenom alla tankar och funderingar. 



I söndags satt jag och Lovisa i maskroslandet och pratade om allt möjligt. Bland annat fick jag förklara för henne innerbörden av "blommor och bin". Det var väl ändå dags tycker jag, 19 år gammal! Tur att någon klarade upp detta med henne och så glad hon blev när det föll på plats. Haha!

Jag odlar alltid mycket mer än vad jag får plats med. Någon som vill ha chiliplantor? Har även några tomatplantor över!

Det är så härligt med vår. Jag gillar att se när allt börjar växa igen, när staden börjar vakna till liv och alla kryper fram från sina vinterhålor. Förra helgen var det påsk och vi var hemma på västkusten. Det är så fint så det gör ont och speciellt den här våren känns det jobbigt att vara så långt bort från min fina, fina familj!

Den där fina undersökningen jag gjorde för ett tag sen, om kex och kex. Pannkakor, plättar, tjockpannkaka, ugnspannkaka, småplättar. Den var inte så rolig att sammanställa. Det blev inga nya vetenskapliga resultat som kunde ändra världsuppfattningen. 

Det som slog mig var att min tvärsäkra inställning till att kex borde uttalas tjex bara delades med västkustbor samt värmlänningar (vilket verkligen inte är så "bara"). Efter lite efterforskningar har jag förstått att kex är ett lånat ord av engelskan cake. Därför säger nu en hel del kex med hårt k. Att säga kex med tj-ljud är istället ett sätt att "försvenska" låneordet, precis som vi gjort med kemi t.ex.

Vi är väldigt lyckligt lottade i Sverige när det gäller tillgång på vatten. Vi har rent vatten i kranen som väldigt sällan innehåller skadliga halter av olika ämnen eller sjukdomsspridande organismer. Det är en lyx och tänker man efter så känns det oerhört onödigt att vi använder samma rena vatten för att spola toan med. 

Nu har mina fötter länge varit instängda i ett par skor. De vill ut, ut och luftas. Känna. Varmt. Kallt. Spetsigt. Runt. Hårt. Mjukt. Vått. Torrt. Jord. Asfalt. Gräs. Sommar. Vår. I helgen fick de iallafall gå på västkust mark. Det är fint det, även instängda i ett par skor.

Idag känns det så väldigt bra.