listigalisa

Fick ett mms från min fina vän Maria igår. Bilden är från en av våra många vilopauser längs med vätternrundan. Jag minns hur gött det var att ligga där i diket och gräset. Vår taktik blev att hellre vila ofta och hålla humöret uppe än att slita ont och bli sura. Resultatet blev ändå mycket slit men väl i mål var vi så glada så vi nästan grät! Största bedriften någonsin. 30 mil på cykel är långt! Tack Maria för ditt sällskap. Utan dig hade de 30 milen känts som 100 och uppförsbackarna dubbelt så branta.

Ni får stå ut med att jag kommer att göra uppdateringar om min, Emma och Idas lott. Jag är väldigt entusiastisk just nu och ser en grön och prunkande (roligt ord) lott framför mig fram i juli. Det kan även bli så att lotten är grön och ogräsväxande. Men just nu är det roligt. Det växer rabarber... små knoppar och jag längtar efter rabarberpaj. Jag ska cykla bort. Lägga rabarber på cykeln (Hur gick den där roliga historien, Lukas?) och baka världens godaste paj!

Precis som Sören och Anders, Sune-författarna, så har jag ju såklart förberett lite...




Det blir chili, tomat, solrosor, ruccola, persilja, mynta, gurka, pumpa, sockerärtor och det bästa.... Popcornmajs! Tänk vilken lycka om jag lyckas odla mina egna popcorn!

Vissa stunder är lite finare och lite lättare än andra...




... och ännu finare och lättare blir det med sällskap!

Jag har blivit med kolonilott! En halv lott, 50 m2. Det känns som en riktig vinstlott. Den kostar bara 150 kronor och lite kärlek och omsorg. Jag, Emma och Ida ska stötta och peppa alla våra små frön för att ge god skörd. Vi ska gräva och så, vattna och rensa, skörda och äta! 50 m2, det är lika stort som vår lägenhet! Jösses!




Samtidigt kan D njuta av sin trall på balkongen, utan 10 skrymmande tomatplantor. Jag tror allt att han kommer att sakna dem lite ändå...

Jag har verkligen börjat uppskatta lediga helger tokmycket sen jag började pendling och jobb på allvar. Det är så otroligt skönt att få sova hela natten utan att tvinga till sig tillräckligt många sovtimmar för att orka med en veckas jobb och pendling. Något som jag börjat tycka är roligt och mysigt är melodikrysset. Det känns lite gammalvarning över det, precis som På spåret. Men när jag läste 2 inlägg på fb idag om personer som löste krysset insåg jag att jag inte är ensam. En god och lång frukost med krysset i bakgrunden är avkoppling, gärna i sällskap med grannarna Emma och Jakob eller finaste barndomskompisarna och David såklart. Då går allt som på räls!

Vem blir inte glad av denna killen?

En italiensk vägspärr bara.



Eller egentligen stigspärr. Får man inte gå här eller vad försöker de säga?

Lekte lite med photoshop. Kul. I högstadiet var han känd på skolbussen som "killen som luktar gott". En sån karl!