Glänta
Lite ljusare. Lite lättare att andas.
En god natts sömn och en godmorgon
Alltså. Ibland kan små gester, oplanerade eller planerade göra en lycklig och alldeles varm om hjärtat. Jag har massor med fantastiska kusiner som ofta och alltid gör mig glad. För några veckor sen var det två av dem, finaste Maja och Stina som fick mig att känna mig lite extra tacksam för vad jag har.
Min sista lediga helg innan jobbet hade jag planerat att åka till sköna Värmland för att andas Värmlandsluft och för att fira Maja 15 år. Det började dåligt, bussen till Enköping där jag skulle byta var försenad vilket gjorde att jag kom till Årjäng 22.05 istället för 19.35. Den där sköna kvällen med kvällsmacka och mys blev plötsligt väldigt mycket kortare och jag satt uppgiven på en bänk i Enköping, sen på en bänk i Hallsberg och till sist på en bänk i Karlstad innan jag var framme. Farbror Lars-Olov, Maja och Stina kom och mötte mig och visst fick jag en mysig kväll när jag kom fram, även om den blev lite kortare än tänkt. Mätta, belåtna och trötta skulle vi gå och lägga oss. Jag sov för första gången på många många år över hos kusinerna istället för i Farmors stuga. Bäddsoffan var bäddad åt mig och på kudden låg en liten morot!
Efter en sån godnattpresent kan man ju inte annat än sova riktigt riktigt gott. Jag hade inte ställt någon klocka så när mobilen började låta vid halv 8 på morgonen blev jag lite paff. Det var pappa. Jag svarade och då hör jag musiken till 10 000 röda rosor! Pappa hade råkat ringa upp när han var på väg till jobbet. Ganska fint att väckas av Thore Skogman. Väl vaken så tyckte jag inte det var någon idé att somna om så jag klev upp och det första jag ser är:
Resultat av popcornförsöket
Jag har ju tidigare skrivit om sommarens projekt där jag skulle
odla mina egna popcorn. Jag sådde majsfrön (popcorn) i mars ungefär. Plantorna började gro, gröna och fina. Några månader senare...
...hade det kunnat se såhär fint ut. Med stora ståtliga plantor, redo att producera majs i mängder. Istället såg det ut såhär:
Detta är en av mina plantor, eller ja. Såhär ser den mest levande av mina plantor ut. Jag har misslyckats kan man säga. MEN det blev ändå två små kolvar på dessa klenisar.
Här, mina vänner, här kommer resultatet av själva poppningen! Tatadam, håll i er!
Nästa år, då ni. Då ska det bli andra popcorn!
Ibland gör man rätt ibland gör man fel
Första veckan på jobbet snart avklarad. Jag är supertrött på kvällarna av allt nytt och alla nya folk. Man vill ju som göra ett bra första intryck och göra ett bra jobb. Passa in sådär lagom och inte klanta till sig. Andra dagen gjorde jag min första utskrift. Det fanns bara en skrivare i rullistan där man kan välja var och hur man ska skriva ut. Jag tänkte då att, finns det bara en att välja på så borde det ju vara den som jag ska skriva ut på. Jag tryckte på print men inget papper kom ut. Då det inte var en akut utskrift så brydde jag mig inte om att undersöka saken vidare utan fortsatte med andra saker. Efter ca 40 minuter kommer en man som jag inte träffat innan plus en från min grupp in på mitt kontor med ett bamsestort papper med en liten text på i ena hörnet. Jag hade skrivit ut mina 8 sidor på en skrivare ett hus bort, en våning ner. I A1 format lång. Om ni aldrig sett ett A1 papper någon gång så kan ni tänka er att det är som 8 st A4 papper men detta var ännu större. Jösses! Ibland gör man fel. Mannen kom senare upp med en lista på ALLA skrivares namn och vilka storlekar varje skrivare skriver ut. MEN det tog inte slut där. Det råkade vara så att min utskrift tydligen inte var klar den dagen för dagen därpå kom han upp igen med fler av mina papper och frågade om det var jag som skrev ut igen...
Dagens miljötips: Anti scampi
Tidigare i bloggen har jag tagit upp miljöboven j
ätteräka/tigerräka/scampi och allt vad den kallas. Nu har aturskyddsföreningen startat en kampanj om varför man INTE ska köpa denna och inte heller äta mat med denna lilla varelse. Det är ju såklart inte den lilla (eller stora) stackars räkan som är miljöboven utan själva odlingen av den. Kolla in
naturskyddsföreningens korta och informativa video och KÖP INGA FLER TIGERRÄKOR!
Nya objektiv- nya perspektiv
Nu blev det tokroligt att ta kort igen. Vi fick ett zoom-objektiv i bröllopspresent och ett fast 50 mm:s i födelsedagspresent. Mer kreativitet!
Med det ena får man sådär skarpa och snygga porträtt (speciellt med snygg modell), med suddiga bakgrunder.
Med det andra känner man sig som en papparazzi. Man kan smyga sig på folk utan att de anar något.
eller zooma in små detaljer på långt avstånd.
Himla roligt är det iallafall!
Då och nu
Då: En storebrors stora famn efter den första långa simturen
Nu: Sex år äldre och längre än storebrorsan
Tjugosju
Idag fyller jag år, hipp hipp hurra för mig!
Bordstjuven
Pappa var och hämtade trädgårdsmöbler hos några grannar veckan innan bröllopet. När han bar på bordet mötte han en annan nyinflyttad granne som hejade och pappa sa, "ja, jag går och samlar in möbler hos grannarna ja". Grannen nickade och pappa gick hem med bordet. Några minuter senare kommer grannen upp och berättar att hans nyinköpta teakbord försvunnit från deras tomt "Har du tagit det också?". Pappa skrattade till och förklarade att han såklart hade frågat om lov och att grannarna var några kompisar. Grannen hade tydligen blivit av med ett bord och måste alltså trott när pappa kom bärandes på de andra grannarnas bord att, "Tänk om han tagit mitt bord också". Man kan ju inbilla sig att han borde blivit rätt upprörd när han får veta att grannen går runt bland husen och bara tar bord så där. Pappa, en sån bordtjuv! Utan att skämmas också...
Fru och man
Att gifta sig med David var helt fantastiskt! Vi har längtat, planerat, pysslat, organiserat, ordnat, bokat, sytt och förberett oss i mer än ett år för denna dag. En dag som blev till en hel helg av glädje tillsammans med varandra och med familj, släkt och vänner. Ännu bättre än vad vi nånsin kunde ana!
Foto: Marcus Linder
Ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Foto: Caroline Ahlbäck
Lycka!
Djungelboken
En av de häftigaste sakerna som vi gjorde i Sydamerika var att åka ut med en båt i amazonas djungel. Orört, mörkt och precis så högljutt av insekter och apor som man inbillar sig. MEN något av det värsta vi gjorde var att promenera i djungel nattetid, med en pannlampa som lyste och fick insekterna att attackera. Spindlar satt på grenar som hängde ut över stigen, skorpioner och grodor. Jag var så rädd att få en orm i nacken eller spindel på kroppen. I denna, för många andra, fascinerande promenad tog David ett kort som beskriver mina känslor...
Äckligt och läbbigt.
Jag går fortfarande barfota
En speed-dag i det sköna
Jag får aldrig nog. Det är så otroligt fint att vara i vackra Värmland. Där finns bara nu. Dagen tas som den kommer . Denna gången hade jag bara en dag där jag ville få med allt. Det blev en speed-dag där mycket av det bästa ingick, lammgos, kusingos, smultronpromenad, dopp i sjön, barfota på grusväg, tupplur i hängmattan, gräsklipp i regnet...
I sommar ska jag härda mina fötter. Jag ska gå så mycket barfota som jag kan. Känna alla kantiga stenar, mjuka gräsmattor, blöta gator, kalla stengolv, varma klippor, vassa musslor, leriga jordar. Ha det gött och dansa barfotadans hela sommaren för det är, nu kan jag vara ganska säker, mitt allra sista sommarlov!
Midsommar tvåtusenelva
Har inte tid!
Jag har inte tid att jobba, mitt liv är fullt med roligheter!
En svanslös katt
Jag tror att jag träffade Uppsalas käre lille Pelle igår. En katt i Uppsala utan svans, det måste ju bara finnas en.
Vad tror ni? Likt?
En annan bild på den svanslöse att jämföra med:
Sittandes på en ek i kohagen
Det närmar sig!
Sextio dagar kvar!
Älskad och saknad
På veckomötet i veckan satt jag och tänkte på farmor Svea. Jag satt och tänkte på vilken fin människa hon var. Inte bara en fin farmor utan verkligen en fin person. Hennes hjärta rymde alla de 200 personerna som var på hennes begravning plus oändligt många fler. Det finns så mycket att säga om henne och jag tänker ofta på hennes varma sätt och hjärtliga inställning till alla kända och okända människor hon träffade. Man möttes alltid av en varm famn och skiljdes åt av en vinkning när alla var inpackade i bilen.
När hon dog hittade vi en urklippt dikt i hennes dagbok/anteckningsbok.
Inte visste väl jag att det skulle smärta så,
när ett kärt men slitet hjärta slutar slå.
För det gjorde riktigt ont att se gamla farmor gå,
till slutet med värme i blicken och ögon varmt blå.
Hon gick i den finaste tiden i den fägring hon älskat så,
men tryggheten och kärleken hon gav finnes kvar ändå.
Den är så exakt att det lika gärna hade kunnat vara någon av oss barn eller barnbarn som hade skrivit den. Jag är så tacksam för att värmen finns kvar. Jag älskar mina kusiner, mina fastrar, mina farbröder och såklart min familj, jag älskar det vi har byggt upp tillsammans med farmor och att vi alltid är välkomna hos varandra. Att vi alltid möter varandra med samma varma famnar. TACK!
Fina pojkar
