Älskad och saknad

På veckomötet i veckan satt jag och tänkte på farmor Svea. Jag satt och tänkte på vilken fin människa hon var. Inte bara en fin farmor utan verkligen en fin person. Hennes hjärta rymde alla de 200 personerna som var på hennes begravning plus oändligt många fler. Det finns så mycket att säga om henne och jag tänker ofta på hennes varma sätt och hjärtliga inställning till alla kända och okända människor hon träffade. Man möttes alltid av en varm famn och skiljdes åt av en vinkning när alla var inpackade i bilen.




När hon dog hittade vi en urklippt dikt i hennes dagbok/anteckningsbok.

Inte visste väl jag att det skulle smärta så,
när ett kärt men slitet hjärta slutar slå.
För det gjorde riktigt ont att se gamla farmor gå,
till slutet med värme i blicken och ögon varmt blå.
Hon gick i den finaste tiden i den fägring hon älskat så,
men tryggheten och kärleken hon gav finnes kvar ändå.

Den är så exakt att det lika gärna hade kunnat vara någon av oss barn eller barnbarn som hade skrivit den. Jag är så tacksam för att värmen finns kvar. Jag älskar mina kusiner, mina fastrar, mina farbröder och såklart min familj, jag älskar det vi har byggt upp tillsammans med farmor och att vi alltid är välkomna hos varandra. Att vi alltid möter varandra med samma varma famnar. TACK!


Kommentarer
Postat av: Kjell

Va fint du skriver om farmor. Det var värdefullt för oss alla att hon fick leva så länge så alla barnbarn han lära känna henne.

2011-05-29 @ 20:24:18
Postat av: Lovisa

å, så väldigt vackert. jag älskar er alla jag också

2011-06-03 @ 12:05:25
URL: http://lovahaisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0