listigalisa

Mycket tid av mitt dygn går just nu åt till att ställa om och börja om. Det är så många jag saknar och Uppsala är sig inte likt. Jag försöker att istället tänka att jag längtar, det känns lättare så. Jag längtar tills jag är hemma igen och kan gå en gata ner för att spela TP med fina vänner. Eller ligga i soffan och bli ompysslad av mamma och pappa. Jag längtar efter att träffa och skratta med släkten (Lovisa ge mig en dos, snart!). Jag längtar efter alla som jag tycker så mycket om och träffar alldeles för sällan. Just nu längtar jag lite extra efter att Emma ska komma till Uppsala och att David ska sluta jobbet, för då behöver jag inte längta så länge!

Vänner för livet!